Platta i PAI C CF30

PAI C CF30 är en komprimeringsformad polyamidimid förstärkt med 30 procent kolfiber. Det är ett av de mest värmetåliga termoplastiska materialen som går att bearbeta i en vanlig verkstad, och kolfiberinblandningen lyfter både styvheten och dimensionsstabiliteten betydligt jämfört med ofylld PAI. Plattan levereras i naturell mörkbrun ton. Ytan har den karaktäristiska matta finish som kommer från sintrings- och eftervärmeprocessen. Värmetåligheten ligger i toppskiktet av tekniska plaster. Materialet håller mekanisk integritet vid kontinuerlig drift långt över de temperaturer där PEEK börjar tappa styvhet, och tål korta exponeringar mot temperaturer som närmar sig fluorplasternas arbetsområde. Kolfibern ger en låg och riktningsstabil värmeutvidgningskoefficient, vilket är avgörande när komponenter ska passa mot stål eller aluminium över ett brett temperaturspann. Värmeledningsförmågan ökar också jämfört med ofylld kvalitet, vilket är en konkret fördel i applikationer där friktionsvärme behöver ledas bort från lagerytan istället för att byggas upp lokalt och accelerera slitaget. Tribologiskt är PAI C CF30 specifikt framtaget för glidlager, kolvringar, tätningsringar och axiallagerbrickor som körs torrt eller med marginell smörjning. Kolfibern fungerar som internt smörjmedel och låser fast en låg friktionskoefficient även vid höga PV-värden. Slitaget är mycket lågt och materialet skapar inte abrasivt slitage på motstående stålytor i samma utsträckning som glasfiberfyllda alternativ gör. Detta är skillnaden mellan en bussning som lever i tjugo år och en som behöver bytas vid varje årlig service. Den kemiska tåligheten är bred. PAI klarar de flesta organiska lösningsmedel, hydraulvätskor, oljor och bränslen även vid förhöjd temperatur. Materialet ska däremot inte exponeras för koncentrerade syror eller starka alkali under längre tid, då esterbindningarna i polymerstrukturen kan brytas ned via hydrolys. Fuktupptagningen är låg och påverkar inte måttstabiliteten på samma vis som hos polyamider. Det gör materialet trovärdigt i precisionskomponenter där toleranserna ska hålla genom hela livscykeln, inte bara vid leverans. Plattan används i tillämpningar där ingen annan termoplast räcker till. Vanliga exempel är ventilkomponenter i kompressorer och pumpar, ledpinnar och bussningar i lättviktsmaskiner, brickor i rotationsutrustning, isolerade elektriska detaljer i högtemperaturmiljö och bearbetade fixturer för vakuum- och halvledarindustri. Den är också vanlig som hållfasta isolatorer i elmotorer och som lagermaterial i ugnsutrustning. I aerospace och försvarsindustri är PAI ett etablerat val för komponenter som ska kombinera låg vikt med extrem temperaturtålighet. Bearbetbarhet kräver vassa, slitstarka verktyg. Hårdmetall eller PCD klarar uppdraget, men kolfibern är slitande och verktygslivet blir kortare än vid bearbetning av ofyllda tekniska plaster. Använd skarpa skär, måttlig matning och god spånevakuering. Borrning av djupa hål kräver pickläge och bra kylning, helst med tryckluft eller mineralolja. Vatten ska undvikas, dels för fuktupptagningens skull, dels för att termisk chock i kombination med skäresterna kan ge mikrosprickor i ytan. Materialet kan eftervärmebehandlas för att lyfta de mekaniska värdena ytterligare, vilket en del konstruktioner kräver för att utnyttja PAI fullt ut. Vid valet av tjocklek bör du tänka på att större tvärsnitt blir betydligt dyrare per kilo än tunnare. Många ritningar går att lösa med en tunnare platta plus efterbearbetning. Behöver du högre värmeledning och starkare lagerkaraktäristik väljer du CF30-varianten. Behöver du istället bästa möjliga måttstabilitet i lågspänningskomponenter, där tribologin är mindre viktig, passar GF30-varianten bättre och blir billigare i bearbetning eftersom glasfibern är något mindre aggressiv mot skäreggen. För absolut bästa glidegenskaper finns det också PAI-kvaliteter med tillsats av PTFE och grafit, men då tappar du en del av den rena strukturella styrkan. Behöver du hjälp att välja rätt PAI-kvalitet för din komponent? Hör av dig så går vi igenom drifttemperatur, motyta och belastning tillsammans.