Platta i PAI C GF30

PAI C GF30 är en komprimeringsformad polyamidimid förstärkt med 30 procent glasfiber. Glasfiberinblandningen tar materialet från redan höga grundvärden hos PAI till ytterligare ett steg i styvhet och dimensionsstabilitet. Plattan är elektriskt isolerande, har låg värmeutvidgning och behåller större delen av sina mekaniska egenskaper också vid mycket hög temperatur. Det är ovanligt bland termoplaster och gör materialet aktuellt i tillämpningar där metaller är för tunga eller inte kan användas av elektriska skäl. Värmetåligheten ligger i toppen av det termoplastiska skiktet. Kontinuerlig drift långt över PEEK-området är möjlig och korta exponeringar mot ännu högre temperatur skadar inte materialet om belastningen är måttlig. Glasfibern bidrar med dimensionsstabilitet snarare än med bättre tribologi. Den sänker krypningen vid förhöjd temperatur och håller komponentens geometri stabil också i temperaturcykler där omgivande metall expanderar mer. För komponenter som ska sitta fast i ett metalliskt chassi och hålla position genom hela driftstemperaturen är detta avgörande. Plattan används i konstruktioner där styvhet, isolation och värmetålighet är viktigare än perfekt glidegenskap. Vanliga tillämpningar är isolerade brickor och hållare i högspänningsmiljö, elektriska kammar och spår i motorer som kör varmt, fixturer för lödning och vågsoldering, hållare i halvledarproduktion, strukturella detaljer i pumpar och kompressorer som inte är glidytor. Materialet är också ett välbeprövat alternativ i ventilstrukturer där termisk stabilitet är avgörande. Inom transformatorindustri används PAI GF30 som hållare av spolar och som strukturella isolatorer där varken epoxi eller keram passar. Den kemiska tåligheten är bred. PAI klarar de flesta organiska lösningsmedel, oljor, bränslen, hydraulvätskor och kylmedier. Materialet tål svaga syror och alkalier men ska inte exponeras för koncentrerade lutar eller starka oxiderande syror. Esterbindningen i PAI är känslig för hydrolys i het, alkalisk miljö, vilket är klokt att ta hänsyn till om komponenten ska CIP-rengöras eller leva i ångmiljö. Fuktupptagningen är låg och stabil, vilket gör att måttsättningen håller även i temperaturcyklande miljö med varierande luftfuktighet. Tribologiskt fungerar GF30 i lätt belastade glidkontakter men är inte rätt val för tunga lagerapplikationer. Glasfibern är abrasiv mot mjukare motytor och bygger på slitaget i takt med drifttiden. Behöver du ett glidlager väljer du CF30-varianten eller en lagerkvalitet med PTFE- och grafitinblandning. GF30 passar däremot utmärkt där materialet ska bära last, hålla form och stå emot temperatur, snarare än att glida mot stål. Tänk dig en bricka som sitter still och en bussning som vrider sig, GF30 hör hemma i den första, inte i den andra. Vid bearbetning krävs hårdmetallskär eller PCD. Glasfibern sliter på verktyg och bygger snabbt upp en defekt skäregg om matning och skärhastighet är fel anpassade. Måttlig matning, vassa skär, god spånevakuering och tryckluft som kylning fungerar bra. Plattan är dimensionsstabil under bearbetning, men det är klokt att låta detaljer få acklimatisera sig i temperaturkammare innan finbearbetning om toleranserna är snäva. Eftervärmebehandling kan lyfta värdena ytterligare, vilket vissa konstruktioner kräver för att utnyttja PAI fullt ut. Räkna med att verktygslivet är kortare än vid bearbetning av POM och PA, och budgetera därefter. Vid val av tjocklek är det praktiskt att börja något tjockare än färdigmått, dels för bearbetningsmån, dels för att hantera den lilla mängd inre spänning som kan släppas under bearbetning. Plattan finns i ett begränsat sortiment av storlekar; står man inför stora tvärsnitt blir det ofta billigare att svetsa fast flera mindre detaljer i ett aluminiumchassi än att bearbeta en stor PAI-platta från grunden. Behöver du jämföra GF30 mot CF30 för en specifik komponent? Hör av dig, så går vi igenom belastning, drifttemperatur och motyta tillsammans.